Min man och vattensprutan

Om två veckor är våra kattungar 12 veckor och livet kommer bli bra mycket lugnare. Min man kommer kanske sova bättre när han inte behöver sova med vattensprutan i högsta hugg. Men man kan inte låta bli att bli imponerad över hans reaktionsförmåga. Minsta ljud från nån katt och han hugger vattensprutan och skickar iväg en stråle mot katten inom 2 sekunder. Jag funderar på att göra detsamma varje gång han snarkar...

Jag trivs så bra på mitt nya jobb. Det är en utmaning men en rolig sådan. 

Just nu hör jag från köket: "kommer jag gå killbröst?", "kommer jag operera så det blir tjejbröst?" "kommer dom hänga?" Jag bör nog gå dit och övervaka... På återseende!

En vecka

Jag har börjat på ett nytt jobb. Det är ett terminsvikariat på språkslussen. Jag har ansvar för en grupp på 6 elever i åldrarna 11-16 år. De kommer från Somalia, Eritrea, Kina och Syrien. De kan läsa och prata litegrann. Det har varit intensivt och spännande med mycket nytt att ta in. Jag tar en dag i sänder och försöker hitta rutiner som för alla andra är naturligt. Det är otroligt skönt att slippa pendla, framför allt på eftermiddagen, OCH jag behöver inte ta med matlåda. Hittills har restaurang Hjärtat levererat!!!

När jag hade magsjuka på jullovet klarade sig övriga i familjen tills nu... I fredags åkte Kerstin dit, så nu väntat vi igen... 

2015's första dagar

Vilket trevligt nyår vi hade. Och fantastiskt god mat, (Tack till mig själv och min syster) och efterrätt (tack för en god åttiotalsefterrätt fam Tafvelin), för att inte tala om snackset (bra köpt, fam Häggbom). Skönt med större barn som roar sig själva och inte blir allt för trötta och gnälliga, så att vi vuxna får prata själva. 

Ac, Ester och Hannes befann sig på Livskraft i Älvsbyn, ett läger för ungdomar där även jag fick delta två dar med ett gospelseminarium. Så fina ungdomar, och skön stämning, faktiskt så roligt att jag skulle vilja vara med hela tiden, men jag misstänker att nån skulle ha åsikter om det... 

Men så kom den då. Flera år sen jag sist var drabbad. Så länge att jag inte ens kommer ihåg det- magsjukan. Den bara kom, från ingenstans och den är otrevligt. Nu är jag inne på timme 34 sedan sista kräk och lever som en slags paria, som försöker undvika mina närmaste. Idag mår jag bra och väger tyvärr lika mycket som före magsjukan...