Minns OS i Turin för 8 år sedan. Då låg jag i soffan framför TV:n och tänkte nöjt att jag hade planerat barn nr 3 alldeles perfekt. Vila framför TV:n i 2 veckor, sen föda. Nu gjorde Kerstin som hon ville, redan då, och stannade kvar 11 dar extra...
I år upprepas det hela. Inte med mig som gravid, utan min svägerska som har sin beräknade förlossning i morgon. Den stora skillnaden är att hon inte förstår vilken tur hon har som får vara hemma och se OS medan hon väntar på bäbben. (All denna info har jag fått av min bror som tycker hon ska använda sitt föräldralediga år att bli mer sportintresserad) Vi håller alla tummar att det ska gå bra för dem, och att den lilla snart tittar ut.
Nåväl, jag ska kanske inte klaga på att jag inte får se OS. Har förstått att jag jobbar på den enda skolan i Älvsbyns kommun som har en TV för eleverna och en för personalen, så jag har sett både sprintfinalen och damernas 10 km. Och i morgon verkar det som om jag råkar ha lunch precis när herrarna kör 15 km.
Det gäller att glädjas eftersom hela helgen verkar bli totalt OS-fri. Fast gospel hela helgen är helt okej!
